Mitt svar

Jag fick en interpellation till kommunfullmäktige ikväll, här är mitt svar:

Svar på interpellation från Emilie Pilthammar (M) om särbegåvade barn

Emelie Pilthammar (M) har i en interpellation som undertecknad beretts möjlighet att svara på ställt frågan på vilket sätt Sölvesborgs kommun tillgodoser elever med särskild begåvning.

Den senaste tiden har Sveriges Radio uppmärksammat ett antal exempel som visar det svenska skolsystemets bristande förmåga att uppmärksamma elever med det som kallas särskild begåvning och att anpassa undervisningen för att deras skolresultat ska följa den begåvning de besitter.

Det finns idag ett orimligt stort fokus på godkännandenivån i svensk skola. Att alla elever når godkända resultat är förmodligen det viktigaste uppdraget för alla som verkar i skolan, men även ett ökat fokus på att stimulera fördjupad kunskap och lust att ständigt lära mer för alla elever vore önskvärt. Ett antal skolreformer från 1990-talets början samt en ofta förekommande mekaniserad syn på kunskap – inte sällan hämtad från kvalitetssystem inom  näringsliv och med ett stort utrymme för ekonomiska termer – har under en längre tid urholkat kunskapssynen och substansen i det politiska samtalet kring skolan och kunskap.

Jag vill gärna bidra ytterligare till att vrida kunskapssynen och verka för ett samtal där vi mer än i dag ser skolans uppdrag som att ständigt utmana alla elever att utveckla sina kunskaper och sin lust att lära mer. Utmaningen är att få fler elever att finna en inre motivation i sitt lärande. Den elev som finner det meningsfullt att lära sig mer inom ett ämne och som förstår till vad kunskapen kan användas och även har kunnat vara med och påverka innehållet i undervisningen får också bättre kunskaper och framförallt en ökad lust att lära mer.

Som i så många andra diskussioner kring att höja kvalitén i skolan landar även denna i lärarens förmåga och skicklighet. För att få elever att finna högre grad av inre motivation förutsätts en god relation mellan lärare och elev och en stor respekt från båda håll. Därför är fokus att utveckla det vi kallar den relationella kompetensen, vilket måste göras i olika sammanhang och vara vägledande för såväl rekryteringsprocesser, det kollegiala lärandet, ledningen av verksamheten och inte minst fortbildningen. 

Att en lärare har goda kunskaper inom sitt ämne och inom ämnets didaktik är ofta en förutsättning för att vara framgångsrik. Det är när man är säker i sitt ämne och metoderna inom det specifika ämnet som man kan variera sin undervisning på ett sätt som gör att alla elever kan stimuleras och då läraren kan lägga stor tonvikt vid relationen med varje elev. Delvis mot bakgrund av denna syn sker i dag en utveckling att även i de lägre årskurserna dela upp undervisningen så att eleverna förvisso möter fler lärare men får en undervisning av lärare med god kompetens och utvecklingsdriv i det ämne hen undervisar i. Genom utvecklingen med ökad grad av kollegialt lärande i såväl metoder som innehåll i respektive ämne är jag övertygad om att resultaten i form av att fler elever möter en undervisning som utmanar dem på en rimlig nivå.

I skolans styrdokument har länge den individanpassade undervisningen betonats. Tyvärr – visar forskningen – har den i modern tid, tvärtemot intentionerna förstås, inneburit en ökad individualisering i arbetssättet vilket har gjort att det egna arbetet har ersatt en del av det lärarledda arbetet. Denna utveckling har varit negativ för såväl låg- som högpresterande elever men också för den grupp vi kallar särbegåvade som till stor del är beroende av ett väldigt aktivt lärardeltagande i undervisningen.

Grundläggande för undervisning i Sölvesborgs kommun är ett inkluderande synsätt som bland annat kommer till uttryck i ambitionen att så långt det är möjligt organisera undervisningen utan att göra gruppindelningar utifrån kunskapsnivå eller social situation. En stor del av forskningen och beprövad erfarenhet visar på goda resultat när man inte hemfaller åt lösningar med särskilda undervisningsgrupper. Istället är fokus på lärarnas förmåga och deras förutsättningar att bedriva en individualiserad undervisning som ger varje elev en stor inre motivation och som utmanar varje elev att anstränga sig mer och berömmas för sin ansträngning mer än för sin kunskap.

Ett inte sällan identifierat problem med svensk skola är obalansen mellan det som kallas inre styrning och yttre styrning där det senare är den styrning som oftast sker politiskt, antingen genom statliga beslut och direktiv eller genom beslut i kommunala organ. Jag vill bidra till att öka den inre styrningen – alltså den som är professionell och sker antingen på respektive skola, i ett lärarlag eller genom centrala åtgärder – på bekostnad av den yttre. Hur undervisningen bedrivs för att möta samtliga elever är framförallt en professionell fråga som ska hanteras på den nivån. Därför är inte jag beredd att vidta särskilda åtgärder utöver det utvecklingsarbete som redan sker i den fråga som du aktualiserar. Däremot är jag högst aktiv i det samtal kring skolan och hur den ska bygga på vetenskaplig grund och ha höga ambitioner kring hur alla elever inte bara ska nå godkänt utan också uppleva en kärlek till sitt eget lärande och bygga en grund till ett ständigt lustfyllt lärande. Det politiska samtalet är oerhört viktigt för på vad kunskapssynen ska vila och i vilken riktning vår skola ska gå.

Markus Alexandersson (S)

Ordförande

Barn- och utbildningsnämnden

Sölvesborgs kommun

Hade gärna sett ett annat tänk

Den förra regeringen införde förstelärare, ett antal lärare i varje kommun som får 5000 kronor mer i månaden.

Det fanns en del goda intentioner i det.

Först och främst var väl regeringens och Jan Björklunds syfte att dessa skulle vara ett lok i en allmän löneutveckling för lärarna. Kommunerna tog dock chansen att ge ett antal lärare uppgifter för att utveckla undervisningen och knyta förstelärartiteln till ett specifikt uppdrag och frigöra utrymme i budgeten så att dessa delvis skulle kunna frikopplas från sina vanliga sysslor. Allt gott så.

Sedan kom besked om ytterligare förstelärartjänster, en ordentlig ökning dessutom. I Sölvesborgs fall var det inte längre fem – som i första omgången – utan 19.

Då ställdes ett antal frågor.

Att vi kan peka ut några lärare som är så pass mycket skickligare än de flesta av kollegerna att de förtjänar 5000 kronor mer i månaden och dessutom har auktoritet och kunskap att utveckla det övergripande arbetet det var inga problem, men när vi får möjligheten till 19 förstelärare blir det inte bara svårare att motivera varför ytterligare ett antal lärare ska ha mycket högre lön än sina kollegor, det blir dessutom svårt att använda så pass många lärare i ett utvecklingsarbete.

Jag ser det som positivt att en del lärarlöner nu höjts och att det sker en satsning som ökar yrkets attraktivitet. Men jag hade gärna sett att en del av de resurser som staten använder till den här reformen också hade gått till att frigöra tid till förstelärarna att exempelvis arbeta med att utveckla undervisningen i de ämnen man behärskar bäst, då hade skolorna fått en enorm möjlighet att arbeta med kollegial utveckling och ämnesdidaktisk utveckling, det som forskning och erfarenheter visar ger utveckling och bättre resultat.

När den nya statsbudgeten presenterades gavs en rad positiva besked som kommer att innebära stora förbättringar för skolan, men när det gäller förstelärarreformen verkar det vara Jan Björklunds tankar som får råda även framöver. Det är positivt att Gustav Fridolin inte förändrar för mycket och skapar oreda, men när det gäller förstelärarreformen hade jag gärna sett att man valde en något annorlunda väg och gav stöd till kommunerna till skolutveckling som en del av reformen.

Skillnad på skolk och skolk

Jag är visst en av de stora syndarna av skolkande fullmäktigeledamöter. Under de senaste fyra åren har jag missat sex möten med kommunfullmäktige i Sölvesborg och deltagit på 21, visar den granskning som Sydöstran presenterar i dag (fast de skriver att jag missat sju vilket är fel).

Jag har inget emot granskningen, det är bra att tidningen håller koll på oss så att vi sköter våra uppdrag. Men jag vill ändå förklara att jag inte har skolkat för att jag varit lat eller inte tyckt det varit kul att gå dit. 

Vid två av tillfällen har jag deltagit på Skolriksdagen i Stockholm, ett evenemang som arrangeras av Sveriges Kommuner och Landsting vart annat år och som syftar till att kompetensutveckla personer verksamma på ledningsnivå inom skolan i kommunerna. Vid ett annat tillfälle har jag tillsammans med presidiet i Barn- och utbildningsnämden och verksamhetsledningen för skolan deltagit på konferensen Bättre skola i Linköping. Vid två andra tillfällen har jag deltagit på SKL:s kulturkonferens då jag förutom att vara kommunpolitiker också är ordförande för kultur- och fritidsnämnden i Region Blekinge. Vid det sjätte och sista tillfället var jag hemma med sjuk dotter.

Det kan också tilläggas att inga arvoden utgår när man är frånvarande och inte tjänstgör.

LÖGN FRÅN MODERATERNA I SÖLVESBORG OM HÖGTOFTA SKOLA

Istället för att glädja sig över att skolan i Högtofta nu kommer att renoveras och att det blir en ny förskola i anslutning till skolan så ägnar sig den moderata ledamoten kommunstyrelsens arbetsutskott Emilie Pilthammar åt det som många skulle betrakta som käbbel och som går ut på att det är Moderaterna som drivit frågan och att vi tidigare skulle röstat nej.

Det är lögn. Och det är helt fel.

Och det är synd att hon ägnar sig åt svartmålning och pajkastning istället för att diskutera förslag kring hur Sölvesborg bäst kan utvecklas framåt.

Under den här mandatperioden har vi i barn- och utbildningsnämnden inte varit oense en enda gång mellan (S) och de borgerliga partierna. Inte vid ett enda tillfälle har Moderaterna föreslagit något ändringsförslag i något enda ärende. Därför har vi således inte heller kunnat rösta ner något förslag. Endast vid tre tillfällen har någon ledamot lagt ett annat förslag, vid två tillfällen var det vänsterpartister och vid den tredje en sverigedemokrat. Istället har vi socialdemokrater och moderater varit överens i samtliga de ärenden som hanterats under tre och ett halvt år. Till och med alla budgetar som nämnden hanterat har Moderaterna inte haft någon avvikande uppfattning om.

Inte heller i fullmäktige i förslaget till investeringsbudget har Moderaterna haft något förslag om Högtofta under den här mandatperioden. Däremot har de i varje budgettext skrivit att vi inte borde investera så mycket utan istället slå av på takten i renoveringar i exempelvis skolor.

Det är en styrka att vi kan ha en bred politisk samsyn kring skolan i Sölvesborg. I BUN har vi strävat efter konstruktiv dialog och ett klimat som främjar positiva diskussioner och som leder till att vi är överens om huvuddragen kring skolpolitiken i Sölvesborgs kommun. Jag hoppas att Emilie Pilthammar – precis som hennes partivänner i BUN tycks göra – kan se det som en styrka. Hon kan också fråga dem vid vilket sammanträde de skulle lagt ett förslag som vi skulle ha röstat nej till.

Jag tycker att det känns jättebra att renoveringen och byggnationen kommer att starta efter sommaren och stå färdig nästa höst. Den här satsningen var nödvändig men kommer också att innebära goda förutsättningar för skolan i Högtofta.

Visa våra lärare tillit och förtroende

Debattartikel tidigare publicerad i Sydöstran

I Sölvesborgs kommun har vi höga ambitioner för skolan. För att alla elever ska nå kunskapsmålen och få lust att lära mer strävar vi efter att ha de allra bästa lärarna. Då krävs också att vi visar våra lärare tilltro och stort förtroende.

Forskningen av hur framgångsrika skolor skapas är enig om att kontroll och misstänksamhet inte är en bra väg. Trots det är just bristen på tillit till dem som jobbar i skolorna typiskt för den skolpolitik som Jan Björklund och den borgerliga regeringen driver. Det handlar om inspektioner, kontroll, nationella prov och direktiv i hur lärarna ska arbeta.

Läraren Elisabeth Carlsson bekräftar den bilden i en artikel på sajten Skola och Samhälle:
”De reformer som hittills kommit har snarast bidragit till att urholka våra yrken genom detaljstyrning och regleringar. De har sagt hur vi ska arbeta, vad vi ska skriva och hur vi ska tänka. Reformer som har underminerat vår profession och som har ångat av misstro och brist på tillit”.

Kunskaperna om hur vi lär och hur vi skapar en lärande organisation är goda. När individen själv förstår hur man bäst lär sig och dessutom får stöd under tiden skapas goda förutsättningar för lärande. Forskningen slår fast att det är människans inre motivation som avgör hur väl man lär sig. Därför är det märkligt att regeringens skolpolitik istället utgår från tron att det är genom konkurrens, tävlan och kontroll som dagens elever ska lära sig.

I Sölvesborg kan vi inte påverka vare sig Skolinspektionen eller regeringen. Däremot kan vi som har ett ansvar för skolan på kommunal nivå på många olika sätt verka utifrån viljan att visa tillit och ge lärarna stöd. Det handlar bland annat om att ha stödjande rektorer, en fortbildning som är relevant för det som sker i klassrummet och utifrån att skapa förutsättningar för kollegialt lärande. Istället för att ställa lärare och rektorer mot väggen för att utkräva ansvar för att resultaten inte är så bra som vi hoppats på ska vi istället ställa frågan vilket stöd de behöver för att kunna utveckla sin undervisning.

Att visa tillit handlar också om att ha förväntningar och krav. I Sölvesborg har vi väldigt höga förväntningar på våra lärare. De förväntas bland mycket annat att ständigt ta del av aktuell forskning, att visa ett engagemang, att verka för en utvecklande och lärande miljö och att ha höga förväntningar på alla elever.

För att kunna ställa höga krav på lärare och rektorer krävs att vi som har det politiska ansvaret gör vårt bästa för att ge dem goda förutsättningar att vara bra lärare. Det gör vi bland annat genom att prioritera skolan och genom en ständigt pågående dialog med såväl enskilda lärare och rektorer som genom återkommande diskussioner med lärarnas fackliga organisationer.

Skolan är vårt samhälles viktigaste institution för frihet och demokrati. Därför krävs ett gemensamt ansvar för att skapa en ännu bättre skola och för att ge våra lärare ännu fler och bättre verktyg för att ge våra barn kunskaper och lust att lära mer.

Att lära av de bästa

Skolforskningen visar att det viktigaste för eleven är det som sker nära. Det är med andra ord vad som händer i klassrummet och lärarens förmåga som tillsammans med hur hemmiljön ser ut är avgörande för hur väl elever lär sig i skolan. Men lärarna är också en del i ett större system. Därför är det en förutsättning att det finns en utvecklande och väl fungerande lärandekultur i en kommun. Min ambition är att vi i Sölvesborgs kommun ska ha de bästa lärarna och att deras förutsättningar att göra ett bra jobb ska vara mycket goda.

Man lär av varandra. Det gäller såväl elever, som lärare och rektorer – men också skolchefer och vi som har det politiska ansvaret. Därför är vår idé i Sölvesborg att se oss runt så mycket som möjligt, att ta del av aktuell forskning och lära oss av de bästa. Det är också något professor Michael Fullan betonar som värdefullt för skolsystem som vill utvecklas positivt.

Sveriges kommuner och landsting har gjort en sammanställning av vad som kännetecknar en bra skolkommun. Genom att lyfta fram goda exempel har de visat vad de kommuner som lyckas väl har gemensamt. I Sölvesborg strävar vi efter att nå framgång inom samtliga åtta områden.

En framgångsrik skolkommun har lyckats med att:

* enas om skolans mål

* lyfta fram kompetenta lärare

* ha höga förvätningar

* ha bra ledare

* ha en tydlig ansvarsfördelning

* fånga upp elever med svårigheter

* ta reda på hur det går

* ha fungerande relationer

I Sölvesborg har vi en strategi för var och en av dessa punkter och arbetar målmedvetet med att ständigt förbättra och förstärka det goda lärandet. På en del områden är vi långt framme, inom andra finns behov av att ytterligare stärka insatserna.

Vi ska ha störst fokus på det som är avgörande för en god skola, det vill säga lärarna. Därför handlar alla insatser som att stödja lärarna i deras arbete och utveckling. En lärare som har en stödjande rektor som hjälper till att åskådliggöra lärarens undervisning utvecklar sitt lärande.

Att se hela systemet och vad som behövs för alla delar är en förutsättning för att kunna nå målen om full måluppfyllelse.

Intressanta personer föreläsningar om skolan

För tredje året i rad arrangeras på lördag Sölvesborgskonferensen, en heldag med skolpolitiska föreläsningar och diskussioner.

– Socialdemokraterna i Sölvesborg har höga ambitioner för skolan. Den här dagen bjuder vi in skarpa föreläsare till Sölvesborg för att stimulera oss och ge nya och bättre verktyg för att kunna utveckla skolan, säger Markus Alexandersson, ordförande i Barn- och utbildningsnämnden och ansvarig för konferensen.

-Vi vill lyssna på människor med olika perspektiv på skolan för att få en så bred bild som möjligt. För oss är det viktigt att människor med stor insikt kring vad skolan behöver också får möjlighet att definiera behoven. Det har generellt varit för mycket gissande och allmänt tyckande om skolan.
Konferensen hålls på lördag på Scala Bio och lockar skolpolitiker från hela regionen.
Följande föreläsare deltar på Sölvesborgskonferensen:
Per Ericsson, rektor Lunds universitet
Per Kornhall, författare till boken Barnexperimentet, om en skola i fritt fall
Therese Linner, lärare och initiativtagare till upproret Skolvåren
Behrang Miri, skådespelare, verksamhetsledare, musiker, skribent och föreläsare
Åsa Steholt-Vernerson VD på Gleerups och talesperson för Mer tid för lärande
Matz Nilsson, ordförande för Sveriges skolledarförbund