Mitt svar

Jag fick en interpellation till kommunfullmäktige ikväll, här är mitt svar:

Svar på interpellation från Emilie Pilthammar (M) om särbegåvade barn

Emelie Pilthammar (M) har i en interpellation som undertecknad beretts möjlighet att svara på ställt frågan på vilket sätt Sölvesborgs kommun tillgodoser elever med särskild begåvning.

Den senaste tiden har Sveriges Radio uppmärksammat ett antal exempel som visar det svenska skolsystemets bristande förmåga att uppmärksamma elever med det som kallas särskild begåvning och att anpassa undervisningen för att deras skolresultat ska följa den begåvning de besitter.

Det finns idag ett orimligt stort fokus på godkännandenivån i svensk skola. Att alla elever når godkända resultat är förmodligen det viktigaste uppdraget för alla som verkar i skolan, men även ett ökat fokus på att stimulera fördjupad kunskap och lust att ständigt lära mer för alla elever vore önskvärt. Ett antal skolreformer från 1990-talets början samt en ofta förekommande mekaniserad syn på kunskap – inte sällan hämtad från kvalitetssystem inom  näringsliv och med ett stort utrymme för ekonomiska termer – har under en längre tid urholkat kunskapssynen och substansen i det politiska samtalet kring skolan och kunskap.

Jag vill gärna bidra ytterligare till att vrida kunskapssynen och verka för ett samtal där vi mer än i dag ser skolans uppdrag som att ständigt utmana alla elever att utveckla sina kunskaper och sin lust att lära mer. Utmaningen är att få fler elever att finna en inre motivation i sitt lärande. Den elev som finner det meningsfullt att lära sig mer inom ett ämne och som förstår till vad kunskapen kan användas och även har kunnat vara med och påverka innehållet i undervisningen får också bättre kunskaper och framförallt en ökad lust att lära mer.

Som i så många andra diskussioner kring att höja kvalitén i skolan landar även denna i lärarens förmåga och skicklighet. För att få elever att finna högre grad av inre motivation förutsätts en god relation mellan lärare och elev och en stor respekt från båda håll. Därför är fokus att utveckla det vi kallar den relationella kompetensen, vilket måste göras i olika sammanhang och vara vägledande för såväl rekryteringsprocesser, det kollegiala lärandet, ledningen av verksamheten och inte minst fortbildningen. 

Att en lärare har goda kunskaper inom sitt ämne och inom ämnets didaktik är ofta en förutsättning för att vara framgångsrik. Det är när man är säker i sitt ämne och metoderna inom det specifika ämnet som man kan variera sin undervisning på ett sätt som gör att alla elever kan stimuleras och då läraren kan lägga stor tonvikt vid relationen med varje elev. Delvis mot bakgrund av denna syn sker i dag en utveckling att även i de lägre årskurserna dela upp undervisningen så att eleverna förvisso möter fler lärare men får en undervisning av lärare med god kompetens och utvecklingsdriv i det ämne hen undervisar i. Genom utvecklingen med ökad grad av kollegialt lärande i såväl metoder som innehåll i respektive ämne är jag övertygad om att resultaten i form av att fler elever möter en undervisning som utmanar dem på en rimlig nivå.

I skolans styrdokument har länge den individanpassade undervisningen betonats. Tyvärr – visar forskningen – har den i modern tid, tvärtemot intentionerna förstås, inneburit en ökad individualisering i arbetssättet vilket har gjort att det egna arbetet har ersatt en del av det lärarledda arbetet. Denna utveckling har varit negativ för såväl låg- som högpresterande elever men också för den grupp vi kallar särbegåvade som till stor del är beroende av ett väldigt aktivt lärardeltagande i undervisningen.

Grundläggande för undervisning i Sölvesborgs kommun är ett inkluderande synsätt som bland annat kommer till uttryck i ambitionen att så långt det är möjligt organisera undervisningen utan att göra gruppindelningar utifrån kunskapsnivå eller social situation. En stor del av forskningen och beprövad erfarenhet visar på goda resultat när man inte hemfaller åt lösningar med särskilda undervisningsgrupper. Istället är fokus på lärarnas förmåga och deras förutsättningar att bedriva en individualiserad undervisning som ger varje elev en stor inre motivation och som utmanar varje elev att anstränga sig mer och berömmas för sin ansträngning mer än för sin kunskap.

Ett inte sällan identifierat problem med svensk skola är obalansen mellan det som kallas inre styrning och yttre styrning där det senare är den styrning som oftast sker politiskt, antingen genom statliga beslut och direktiv eller genom beslut i kommunala organ. Jag vill bidra till att öka den inre styrningen – alltså den som är professionell och sker antingen på respektive skola, i ett lärarlag eller genom centrala åtgärder – på bekostnad av den yttre. Hur undervisningen bedrivs för att möta samtliga elever är framförallt en professionell fråga som ska hanteras på den nivån. Därför är inte jag beredd att vidta särskilda åtgärder utöver det utvecklingsarbete som redan sker i den fråga som du aktualiserar. Däremot är jag högst aktiv i det samtal kring skolan och hur den ska bygga på vetenskaplig grund och ha höga ambitioner kring hur alla elever inte bara ska nå godkänt utan också uppleva en kärlek till sitt eget lärande och bygga en grund till ett ständigt lustfyllt lärande. Det politiska samtalet är oerhört viktigt för på vad kunskapssynen ska vila och i vilken riktning vår skola ska gå.

Markus Alexandersson (S)

Ordförande

Barn- och utbildningsnämnden

Sölvesborgs kommun

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s